Gammal, men inte för gammal!
Postat: 19 jan 2023, 08:53
Hej alla bästa motorburna färdkamrater!
Jag är till åren fyllda 56 år och är berikad med tilltalsnamnet Mats!
Redan som en ung och hormonfylld knatte har tvåhjuliga fordon legat mej varmt om hjärtat, och efter att ha plockat potatis en sommar lade jag hela min peng som jag tjänat på en rostig moped, en Sach Compact som jag fixade upp under vintern. Efterföljande sommar fyllde jag 15 år och vid min gud fick den Compacten gå många mil.
Jag fick blodad tand och genast tog jag motorcykelkort när jag fyllde 16 år, och jag kompletterade mitt liv med en Honda CB125 som fick gå i ur och skur. Innan jag fyllde 18 år fick mer potatisplockande somrars belöning bli ytterliggande en Honda, en Honda CB500 Four som förgyllde sommaren när jag var 18 år, följande år byte jag åter till en Honda, en Honda CB650 vilken jag tröttnade fort på och byte åter fordon.
Denna gång en Suzuki GSX 1100EF. Jag körde många underbara mil kors och tvärs i Sverige. Och under dessa vilda och fartfyllda mil träffade jag min då framtida fru. Vi bildade familj, det blev fyra barn med åren och hus med Volvo och allt det där, och som vuxen tog jag mitt ansvar och sålde allt som hade med motorcykel att göra. Saknaden av tvåhjulingen kom varje vår och planen var hela tiden att när barnen var utflugna skulle jag åter gränsla sadeln och få vinden i ansiktet.
Nu är alla knotten utflugna och jag hittade på den en efter den andra ursäkten att inte skaffa motorcykel, jag tittade på Blocket och i MC butiker, och trånade och dreglade. Men det var för dyrt eller att ekonomin inte passade, eller en och annan ursäkt. Jag drog ut på det i evigheter och forsatte att tjata om att en dag skulle jag åter ut på vägen, till slut tröttnade min fenomenala fru och rätt som det var så stod det en motorcykel på uppfarten.
Utan min vetskap förgyllde min fru åter mitt liv med en tvåhjuling, då återigen en Honda. En röd Honda VTX1800C.
Om inte mina öron suttit där som bromsklossar på huvudet hade huvudet ramlat av när mina smilgropar krockade med öronsnibben, nu är jag på gång igen, åter på vägen på två hjul med vinden i ansiktet.
Livet är fan i mej helt underbart!
Jag är till åren fyllda 56 år och är berikad med tilltalsnamnet Mats!
Redan som en ung och hormonfylld knatte har tvåhjuliga fordon legat mej varmt om hjärtat, och efter att ha plockat potatis en sommar lade jag hela min peng som jag tjänat på en rostig moped, en Sach Compact som jag fixade upp under vintern. Efterföljande sommar fyllde jag 15 år och vid min gud fick den Compacten gå många mil.
Jag fick blodad tand och genast tog jag motorcykelkort när jag fyllde 16 år, och jag kompletterade mitt liv med en Honda CB125 som fick gå i ur och skur. Innan jag fyllde 18 år fick mer potatisplockande somrars belöning bli ytterliggande en Honda, en Honda CB500 Four som förgyllde sommaren när jag var 18 år, följande år byte jag åter till en Honda, en Honda CB650 vilken jag tröttnade fort på och byte åter fordon.
Denna gång en Suzuki GSX 1100EF. Jag körde många underbara mil kors och tvärs i Sverige. Och under dessa vilda och fartfyllda mil träffade jag min då framtida fru. Vi bildade familj, det blev fyra barn med åren och hus med Volvo och allt det där, och som vuxen tog jag mitt ansvar och sålde allt som hade med motorcykel att göra. Saknaden av tvåhjulingen kom varje vår och planen var hela tiden att när barnen var utflugna skulle jag åter gränsla sadeln och få vinden i ansiktet.
Nu är alla knotten utflugna och jag hittade på den en efter den andra ursäkten att inte skaffa motorcykel, jag tittade på Blocket och i MC butiker, och trånade och dreglade. Men det var för dyrt eller att ekonomin inte passade, eller en och annan ursäkt. Jag drog ut på det i evigheter och forsatte att tjata om att en dag skulle jag åter ut på vägen, till slut tröttnade min fenomenala fru och rätt som det var så stod det en motorcykel på uppfarten.
Utan min vetskap förgyllde min fru åter mitt liv med en tvåhjuling, då återigen en Honda. En röd Honda VTX1800C.
Om inte mina öron suttit där som bromsklossar på huvudet hade huvudet ramlat av när mina smilgropar krockade med öronsnibben, nu är jag på gång igen, åter på vägen på två hjul med vinden i ansiktet.
Livet är fan i mej helt underbart!
